Karpman’s dramatriangel
Karpman’s dramatriangel är en psykologisk modell som beskriver destruktiva sociala interaktioner och roller som människor kan ta i konflikter eller i dysfunktionella relationer. Den utvecklades av Stephen Karpman på 1960-talet inom ramen för transaktionsanalys och används för att förstå dynamiken i konflikter och emotionellt laddade situationer.
Karpman’s Dramatriangel: De Tre Roller
-
Offret
- Känsla och roll: Personen i offerrollen känner sig hjälplös, svag eller orättvist behandlad. De ser sig själva som maktlösa och kan söka sympati eller hjälp från andra, ofta utan att ta ansvar för sin egen situation.
- Mål: Att undvika ansvar och känna att någon annan ska rädda dem.
-
Förföljaren (Eller angriparen)
- Känsla och roll: Den som intar denna roll kritiserar, anklagar eller attackerar andra. Förföljaren kan framstå som dominant, auktoritär eller till och med elak, och ser ofta på "offret" som någon som behöver rättas till.
- Mål: Att känna sig överlägsen genom att kontrollera eller bestraffa andra.
-
Räddaren
- Känsla och roll: Räddaren ser sig som den som måste ingripa och hjälpa offret, ofta på bekostnad av sina egna behov. Räddaren kan också förstärka offerrollen genom att överta ansvaret för offret.
- Mål: Att känna sig behövd och få bekräftelse genom att "rädda" andra, vilket ger en känsla av värde.
Dynamik i dramatriangeln
Personer kan snabbt byta mellan dessa roller i en konflikt eller dysfunktionell relation. Till exempel kan en person börja som räddare, bli frustrerad och sedan inta rollen som förföljare, medan offret kan bli en förföljare när de känner att räddaren inte levererar det de förväntat sig. Triangeln är alltså en modell för att förstå hur rollerna skapar en ond cirkel där ingen av de involverade parterna egentligen får sina djupare behov mötta.
Exempel:
- En person (Offret) klagar över sin svåra situation. En vän (Räddaren) försöker hjälpa genom att ge råd och stöd, men Offret tar inte ansvar och agerar fortsatt hjälplös. När Räddaren blir frustrerad över att Offret inte förändrar sin situation, kan Räddaren börja anklaga (bli Förföljaren) Offret för att inte ta ansvar. Offret kan då känna sig ännu mer kränkt och fastnar ännu djupare i sin roll.
Hur kan man bryta dramatriangeln?
För att bryta dessa destruktiva roller behöver individer lära sig att ta ansvar för sina egna handlingar, sluta spela offer och inte försöka kontrollera andra. Det handlar om att byta till en mer hälsosam interaktionsmodell, som fokuserar på ömsesidighet, ansvar och att sätta gränser.